”Vad gör en offentlig kommunikatör om dagarna?”

Vad en offent­lig kom­mu­ni­ka­tör gör är inte solklart för alla.

Finansmannen Leif Östling och jour­na­lis­ten Jan Scherman miss­tän­ker att offent­li­ga verk­sam­he­ter har all­de­les för många kom­mu­ni­ka­tö­rer. Det är i alla fall vad de skri­ver i en debattar­ti­kel i Dagens Industri (“Kommunikatörer målar över ros­ten på sam­hälls­krop­pen”).

“Men huvud­frå­gan är hur des­sa kom­mu­ni­ka­tö­rer används. Sysslar de med för all­män­he­ten befo­gad och rele­vant infor­ma­tion?”
— Östling och Scherman, debattar­ti­kel i Dagens Industri

Ord och inga visor i debat­ten, bit­vis. Men då blir det för mig att ploc­ka fram intressentmodellen.

Låt oss ta en när­ma­re titt:

Intressentmodellen

Spin Academy | Digitala PR-kurser

Intressentmodellen i PR

Intressentmodellen är en popu­lär modell i PR-sam­man­hang. Det är van­ligt att kate­go­ri­se­ra det pro­fes­sio­nel­la arbe­tet med kom­mu­ni­ka­tion uti­från model­lens indelningar.

Intressenter = grup­per eller grupp­re­pre­sen­tan­ter för spe­ci­fi­ka intres­sen med gemen­sam­ma inci­ta­ment kopp­la­de till en orga­ni­sa­tions verk­sam­het. ^[1]Silfwer, J. (2023, October 10). Intressentmodellen i PR. PR of Sweden. https://​prof​swe​den​.se/​i​n​t​r​e​s​s​e​n​t​m​o​d​e​l​l​en/

Intressentmodellen ser oli­ka ut i oli­ka sam­man­hang (och tidse­po­ker). “Digital PR” är t.ex. ett rela­tivt nytt till­skott. Corporate com­mu­ni­ca­tions och IR bakas ofta ihop, lik­som pub­lic affairs och lobbying.

• Corporate com­mu­ni­ca­tions. Sätta mål. Ta fram stra­te­gi­er. Lägga pla­ner. Samordna arbe­tet. Mäta. Dokumentera. Utveckla.
• Investor rela­tions. Kommunikation med finan­si­el­la intres­sen och ana­ly­ti­ker. Säkerställa finan­si­ell regel­ef­ter­lev­nad vad beträf­far kom­mu­ni­ka­tion. (“IR” eller “inve­ste­rar­re­la­tio­ner” på svenska.)
• Media rela­tions. Framtagning av redak­tio­nel­la bud­skap. Kommunikation med jour­na­lis­ter. Medieträning. (“Medierelationer” på svenska.)
• Digital PR. Kommunikation via e‑post, webb­si­dor, appar, sök­mo­to­rer, webb­fo­rum och soci­a­la medier.
• Public affairs. Kommunikation med (den skat­te­be­ta­lan­de) all­män­he­ten. (“PA” på svenska.)
• Lobbying. Kommunikation med poli­ti­ker, offent­li­ga verk­sam­he­ter och sam­häl­le­li­ga specialintressen.
• Internal com­mu­ni­ca­tions. Kommunikation med med­ar­be­ta­re. (“IC” eller “intern­kom­mu­ni­ka­tion” på svenska.)
• Crisis com­mu­ni­ca­tions. Omvärldsbevakning, kris­för­be­re­del­ser, kris­trä­ning, kom­mu­ni­ce­ra vid kri­ser, utvär­de­ra kri­ser. (“Kriskommunikation” på svenska.)
• Marketing PR. Kommunikation mot köpa­re (och poten­ti­el­la köpa­re) av pro­duk­ter och tjäns­ter. (“Marknads-PR” på svenska.)
• Industry PR (B2B). Kontakter med bransch­re­le­van­ta pri­va­ta aktö­rer. (“B2B-PR” på svenska.)

Det är även värt att note­ra att a) des­sa områ­den har sto­ra över­lapp med varand­ra, b) ton­vik­ten lig­ger på pri­vat sna­ra­re än offent­lig sek­tor och c) den svens­ka nomen­kla­tu­ren hal­tar betänk­ligt och exi­ste­rar i ett sorts ang­lo­sox­iskt mellanlager.

Intressentmodellen har ett före­tagse­ko­no­miskt ursprung och delar in omvärl­den base­rat på vil­ka oli­ka intres­sen som kan kopp­las till en orga­ni­sa­tion. ^[2]Intressentmodellen. (2023, August 17). Wikipedia. https://​sv​.wiki​pe​dia​.org/​w​i​k​i​/​I​n​t​r​e​s​s​e​n​t​m​o​d​e​l​len

Läs mer: Intressentmodellen i PR
På eng­els­ka: The Stakeholders in Public Relations (Doctor Spin)

💡 Prenumerera och få en gra­tis e‑bok e‑bok om pr-idéer!

Prioriteringar för en offentlig kommunikatör

Spartider kan drab­ba alla och kom­mu­ni­ka­tions­bran­schen bör inte av prin­cip till­hö­ra något sorts undan­tag. Men om vi mås­te skä­ra ned på den offent­li­ga kom­mu­ni­ka­tions­för­må­gan, då mås­te vi stäl­la rätt frågor.

Utifrån intres­sent­mo­del­len, som kan sägas fun­ge­ra som en kar­ta över kom­mu­ni­ka­tö­rens gene­rel­la ansvars­om­rå­den, så mås­te vi dis­ku­te­ra exakt hur offent­lig sek­tor ska nedprioritera:

Det finns ett bety­dan­de över­lapp bland intres­sent­mo­del­lens oli­ka delar, men poäng­en är att dis­kus­sio­nen behö­ver vara kon­kret för att vara prak­tiskt användbar.

Den befogade kritiken

Oaktat det höga ton­lä­get upp­skat­tar jag fle­ra vik­ti­ga poäng­er i Östling och Schermans argumentation.

Detta är mina medgivanden:

Som erfa­ren kom­mu­ni­ka­tör och PR-kon­sult är det min bedöm­ning att kri­ti­ken här­rör från över­mo­di­ga kom­mu­ni­ka­tions­ak­ti­vi­te­ter som i sin tur här­stam­mar från en i grun­den posi­tiv experimentlusta. 

Utan att näm­na enskil­da orga­ni­sa­tio­ner eller akti­vi­te­ter, så har offent­lig sek­tor gjort sig skyl­di­ga till sin beskär­da del av “cringe” kommunikationsmässigt. 

Företag har helt enkelt and­ra meka­nis­mer för att säker­stäl­la klok resur­san­vänd­ning – offent­li­ga kom­mu­ni­ka­tö­rer mås­te helt enkelt vara dub­belt för­sik­ti­ga när det gäl­ler att pro­va nya grepp.