Hur mäter du PR bäst?

Det finns bara en Lisah Silfwer … på ett ungefär.

Även om många av oss har sagt att vi skul­le vil­ja klo­na oss själ­va för att hin­na med allt, så är jag okej med att det bara finns en Lisah Silfwer.

Därför var det bisarrt att se en AI-klon av min fru rap­por­te­ra en fej­kad “nyhet” på TikTok. Ett käl­lar­fö­re­tag hade näm­li­gen fått idén att använ­da hen­nes röst och bild för att dri­va tra­fik till sin webbshop.

Då Lisah arbe­tar som nyhets­an­ka­re i digi­ta­la kana­ler – och jag som digi­tal PR-råd­gi­va­re – så hade vi för­stås redan pra­tat över köks­bor­det om att det bara var en tids­frå­ga innan något dylikt skul­le inträffa.

Och jag vill inte över­dri­va, hel­ler. AI-klo­nen var ett hafs­verk. Viden var bara ett hop­kok av gam­la klipp. Och röst­klo­ning­en var sva­jig, det­ta då ElevenLabs röst­platt­form fort­fa­ran­de käm­par med and­ra språk som svenska.

Wifeys AI-klon får under­känt på Turingtestet, med and­ra ord.
Ett litet tag till, i alla fall.

Men vad behö­ver egent­li­gen hän­da när ett varu­mär­ke råkar ut för något dylikt? Till att bör­ja med behö­ver inne­hål­let doku­men­te­ras och där­ef­ter rap­por­te­ras till platt­for­men — i det här fal­let TikTok. Det kan för­stås tyc­kas vara menings­löst. De fles­ta ären­den han­te­ras av trub­bi­ga auto­ma­tis­ka system och hand­lägg­nings­ti­der­na är ofta långa.

Och ju fler ore­ger­li­ga till­tag pop­par upp kan jagan­det kän­nas som ett sisy­fo­siskt “Whack-a-Mole.”

Det finns även en risk att publi­ken på TikTok upp­fat­tar ett stort och starkt varu­mär­ke som ogint när de ger sig på små ska­pa­re av under­hål­lan­de kaos. Därtill bru­kar trolli­ga kon­ton knap­past slå av på tak­ten när de får extra uppmärksamhet.

Men alla motar­gu­ment till trots är det en vik­tig sym­bol­hand­ling att anmä­la. Att skyd­da ett varu­mär­ke är att i hand­ling visa respekt mot alla de män­ni­skor som genom tider­na har inve­ste­rat sin tid och sitt enga­ge­mang i att byg­ga det som blivit.

Att vid­ta åtgär­der kan även visa sig vara juri­diskt vik­tigt på lite läng­re sikt.

Det är även vik­tigt att se över varu­mär­kets ruti­ner för omvärlds­be­vak­ning. Med mer kun­skap från reel­la inci­den­ter blir det enkla­re att för­stå vad varu­mär­ket bör lyss­na efter. Det här gäl­ler även enskil­da med­ar­be­ta­res per­son­li­ga för­tro­en­den, något som stör­re orga­ni­sa­tio­ner ofta förbiser.

Rent prak­tiskt kan det vara en god idé att var­na (och utbil­da) varu­mär­kets befint­li­ga publi­ker. Vi kan nog alla upp­skat­ta en upp­rik­tig och väl­me­nan­de påmin­nel­se om att käll­kri­tik är vik­tigt, men genom­fö­ran­det krä­ver kom­mu­ni­ka­tiv fing­er­topps­käns­la av rang; ing­en vill bli skri­ven på näsan av en prus­si­lusk millennial.

Rent stra­te­giskt är grund­frå­gan täm­li­gen okom­pli­ce­rad. Oavsett hur lag­stift­ning­en utveck­las och vil­ka för­må­gor till fram­tving­an­de regel­ef­ter­lev­nad som rea­li­se­ras, så är det för alla varu­mär­ken vik­tigt att eta­ble­ra och bibe­hål­la direk­ta rela­tio­ner med sina publi­ker. Det gäl­ler i all­ra högs­ta grad ock­så digi­talt. De kom­pli­ka­tio­ner som föl­jer av ny AI-tek­no­lo­gi gör bara den­na grun­dan­sats mer aktu­ell, inte mindre.

Mer svår­tack­lat är då det under­lig­gan­de ska­vet mel­lan arbets­ta­ga­re och arbets­gi­va­re. Även om AI-klo­ning är besvär­ligt för varu­mär­ket här och nu, så går nog de fles­ta orga­ni­sa­tio­ner i tan­kar om att själ­va ska­pa AI-klo­ner för att på så sätt öka pro­duk­ti­vi­te­ten, drift­sä­ker­he­ten och lönsamheten.

Den sto­ra frå­gan om AI och arbets­krafts­väx­ling ham­nar hos äga­re, leda­re och fack­li­ga orga­ni­sa­tio­ner långt innan den lan­dar hos kommunikationsavdelningen.